Första bodyn o byxorna jag köpt
gillar dom skarpt även fast ja inte e allt för förtjust i oranga färgen :p

Srn nämnde jag ju att skötbordet är på plats,
Till kattens stora förtjusning tydligen..
Lite trångt men det funkar :p

sen så har ja få börjat bunkra upp me blöjor o sånt :)

Srn kunde jag o mamma inte låta bli att köpa rn mjukis till lilleman, den va för söt!

Och jag passa på o fixa färgen en sista gång innan de e dags :p
dkitnöjd :)

Jag bara gråter, min ork är slut, o de känns som vad jag än gör så blir det bara fel.

Har alltid vart lilla fröken kan själv, de brukar inte hålla i längden..
Så då tänkte jag att jag skulle ändra mig för lillemans skull, öppna upp armarna o säga ge mig all hjälp ja kan få..
En ganska bra tanke kanske..
Men det har resulterat i över 100 olika möten på ca 120 dagar, vilket är ganska mycket..
Och om vi plussar på värk, illamående o allmän graviditet samt att få ordning på ett hem som jag inte ens vill vistas i helst, bristande energi och ork o allt va de nu e, så är de riktigt mycket för en sjukskriven liten jag.

Och nu börjar orken tryta, jag är på väg o dundra in i väggen o gör inte annat än o gråter just nu typ.. För jag vet inte vad jag ska ta mig till..

Den hjälp jag skulle få verkar inte va till så stor hjälp, då de mest har blivit massa möten, krav, oros anmälningar.. och änfå diverse olika samtal runt överallt för att försöka fixa saket men man får bara svaret att man ska ringa någon annan typ.. mitt upp i allt så står jag o vet varken ut eller in, precis som innan all drnna "hjälp" kom in i bilden..

Å andra sidan, ja har intr öppnat käften, sagt hur ja känner o att det är för mkt o att de känns som ja får ut för lite hjälp för allt slut det för med sig.. Men skulle jag öppna käften så tror jag det blir fel det med.
Ännu mer möten, ännu mer orosanmälningar, ännu mer kaos..
Det jag försökte förhindra genom att öppna upp armarna har dykt upp i alla fall känns det som, så vad tjänar något till?
Det är väl lika bra att göra som man brukar..
Bita ihop, säga det dom vill höra, hålla upp fasaden o hoppas att man inte brister!

Men jag orkar inte längre.. inte egentligen!!

Och till råga på allt så trycker ja ner mig själv yttligare genom att känna att jag gör fel i typ allt ja gör o framförallt fel som mår dåligt ..
Ja ska ju ha barn snart o borde va lyckligast i världen, inte ligga här o böla okontrolerat och utan att veta varför..

Jag är glad att ja ska ha barn, ja längtar jätte mycket, det gör jag!

Men just nu orkar jag inte..
Jag orkar inte vara "stor tjock otymplig o klumpig"..
Jag orkar inte ha ont, inte kunna röra mig eller sitta/ligga som ja vill..
Jag orkar inte alla möten..
Jag orkar inte alla kraven..
Jag orkar knappt hålla fasaden uppe!

Känner mest att jag skulle hållt mig till de gamla vanliga "kan själv" o möjligtvis plocka den hjälp jag känner att jag behöver när jag behöver den, OM jag behöver den..
Men som sagt min envishet o stolthet brukar komplicera till det oxå.. De brukar inte bli bra heller..

Jag sitter i ett läge ja inte vet hur jag ska ta mig ur eller va ja ska ta mig till.

Jag vet inte vem jag kan vända mig till o prata igenom detta med heller..

Även fast jag samtidigt även vet att jag har folk runt mig som gärna ställer upp o finns där när man behöver..
Så då av nån anledning blev alternativet lätta på trycket här.. hur genomtänkt nu dr va.. men sak samma..
här finns inga ögon som kan se mig, ingen som kan höra hur rösten inte bär, inget sånt..

Jag bara hoppas att detta vänder snart så lilleman slipper se mig såhär, han är värd så mycket bättre..
o jag bara hoppas att man kan anse mig som en iaf relativt bra blivande mamma även fast ja mår som ett as just nu..

tillbaka till att tvivla o trycka ner sig själv tydligen..
men fortfarande, jag borde vara glad, de e ja inte så nått är fel, jag gör nått fel!!

Nu har ja fått ösa ur mig en smula, inte för ja vet om de finns nån logik i inlägget, men ändå..
O de spelar väl ingen roll få detta i första hand var för mig..

Till mitt Älskade barn,
Jag älskar dig över allt annat, jag ska göra allt för dig.
Ja ska bli mitt rätta jag igen, men inte idag för idag är jag svag..
Men jag lovar, jag ska hitta min väg tillbaka, o jag ska bli den mamma du förtjänar!
Du är värd mer än de jag är idag, så förlåt..
Jag hittar tillbaka, för dig, för oss!
Jag älskar dig!
Vi ses snart, på riktigt.. <3